sjukdomstrassel
igår blev jag jättedålig. verkligen asdålig. mina eksem fick nytt utbrott som inte var av dess like. jag har ALDRIG haft så ont i dom. låg i fosterställning i sängen och bara skrek och grät i flera timmar. det går inte att förstå hur ONT det gör förrän man är där. vissa dagar så känns de bara som vanligt å det kan man leva med men smärtan igår. jag ville bara dö.
jag hade dock världens sötaste sambo som tog hand om mig ♥ som alltid.
att han står ut förstår jag INTE. jag skulle inte orka ha mig i närheten för jag orkar inte ens med mig nu.
vi kommer få ställa in nyårsfirandet imorrn som det ser ut nu för jag kan inte göra nånting med detta. så fort jag ens rör på halsen så gråter jag typ för det stramar o svider o kliar och inte ett skit hjälper. jag blir toookig!
dock hittade vi en "eksemstrumpa" på nätet som vi köpt hem nu för att se om det hjälper. i´ll try anything! ♥
jag hade dock världens sötaste sambo som tog hand om mig ♥ som alltid.
att han står ut förstår jag INTE. jag skulle inte orka ha mig i närheten för jag orkar inte ens med mig nu.
vi kommer få ställa in nyårsfirandet imorrn som det ser ut nu för jag kan inte göra nånting med detta. så fort jag ens rör på halsen så gråter jag typ för det stramar o svider o kliar och inte ett skit hjälper. jag blir toookig!
dock hittade vi en "eksemstrumpa" på nätet som vi köpt hem nu för att se om det hjälper. i´ll try anything! ♥
tankar inför det nya året
jag kan ju inte ha värsta opeppa inlägget högst upp.
även om detta kanske inte blir så peppt heller.
jag är inte så pepp alls idag. jag har fått SÅ otroligt ont i huvet att jag tror jag dör - jag har två tre saker attgöra efter jobbet men oj oj va icke taggad jag är. jag sitter o pimplar vatten men det hjälper inte.
skiten har satt sig rakt över ögonen så jag måste kisa. det är nu jag får årets migrän antar jag. nicefågelbajs.
ursäkta ordrimmet eller vad det heter.
i övrigt så känne jag mej som sagt rätt opepp men nu är det dags för flytt o fix o nästa år kommer vare sig jag vill eller inte så det är väl bara att ställa in sig på att vilja.
vi har inga direkta planer för nyår. det känns braow. jag hatar nämligen nyårsafton-ar och kan gärna sitta hemma o bara mysa ner mig.
så kram på er och gott nytt år & god jul... och sånt där.
Hoppas och tror att 2011 blir ett mkt bättre år!
även om detta kanske inte blir så peppt heller.
jag är inte så pepp alls idag. jag har fått SÅ otroligt ont i huvet att jag tror jag dör - jag har två tre saker attgöra efter jobbet men oj oj va icke taggad jag är. jag sitter o pimplar vatten men det hjälper inte.
skiten har satt sig rakt över ögonen så jag måste kisa. det är nu jag får årets migrän antar jag. nicefågelbajs.
ursäkta ordrimmet eller vad det heter.
i övrigt så känne jag mej som sagt rätt opepp men nu är det dags för flytt o fix o nästa år kommer vare sig jag vill eller inte så det är väl bara att ställa in sig på att vilja.
vi har inga direkta planer för nyår. det känns braow. jag hatar nämligen nyårsafton-ar och kan gärna sitta hemma o bara mysa ner mig.
så kram på er och gott nytt år & god jul... och sånt där.
Hoppas och tror att 2011 blir ett mkt bättre år!
what do you want from me
det syns inte, men det känns.
ni ser det inte men det känns.
ni hör det inte men det känns.
ni förstår inte men det finns.
jag sitter här men ingen ser att jag inte mår bra.
det är bara för att jag alltid är den där glada jävlen ;)
ingen ser att en sån kan vilja hoppa från en bro.
( inte för att jag VILL det men ni fattar.)
ni ser det inte men det känns.
ni hör det inte men det känns.
ni förstår inte men det finns.
jag sitter här men ingen ser att jag inte mår bra.
det är bara för att jag alltid är den där glada jävlen ;)
ingen ser att en sån kan vilja hoppa från en bro.
( inte för att jag VILL det men ni fattar.)
tankar om livet
nu måste jag få ventilera av mig lite.
jag har alltid och då menar jag alltid fått höra att jag är snäll. och snäll är ju faktiskt lika med dum. hur man än vänder o vrider på det: de som är snälla ger så mycket och får sällan samma sak tillbaka. jag tror ni vet hur jag menar.
nån som är snäll hjälper gärna andra och ställer gärna upp, sätter andra för sig själv och sitt mående. borde även kunna kategoriseras som dumhet? men det gör det inte. snälldum kanske?
hursom. jag är inte bra på nånting. ni vet jag är en sån tjej som varken faller mer eller mindra ut ur mängden. jag bara finns. och jag trivs med det. jag har inte nån direkt fallenhet att vara bra på nåt speciellt men sånt där har aldrig spelat nån roll för mig. jag har trivts med att bara vara vanligt o gjort sånt där som jag tycker om att göra. sånt man tycker om behöver nödvändigtvis inte ara sånt man är bra på.
många andra har saker som de fakitkst ÄR bra på. OM jag har nåt sånt så utmärker det sig inte direkt. och det är okej.
jag har aldrig varit bra på att plugga. min hjärna har alltid velat drömma iväg med mig och att jag klarade skolan med hyfsade betyg har jag bara mig själv att tacka för. det är nog för att jag var en av dom eleverna som var snälla och skötte mig bra. jag har inte varit vidare bra i nåt ämne och har alltid haft svårt att lära mig. engelska var det jag klarade mig bäst i då jag lyssnade mkt på engelsk musik och var intresserad av pojkband som talade det språket.
här har ni oxå anledningen till varför jag inte pluggar vidare. till varför jag nöjer mig med att vara "bara" kontorist. och det är väl tur det att folk nöjer sig för annars kulle ju alla vara läkare och akdemiker vid det här laget ;)
ni skulle bara veta hur jag stragglade med både teorin och praktiken på körkortet. det tog mig ett helt jävla år. och inte ens nu när jag har det kan jag känna mig hundra på det och kör faktikst aldrig bil.
jag är en väldigt osäker person. på mig och på vem jag är. jag är som sagt inte vidare bra på nåt men nånting som jag faktikst har lärt mig att hantera väl är mitt jobb. och på nått sätt är det jobbet jag identiferar mig med. Linna Sotar kontoristen liksom. jag har vart det i fem år.. kommer säkert vara det ett tag till.. men sen då? men tar tar jag sen. jag kan som sagt nöka mig och är inte rädd att jag kommer hamna att nöja mig som städerska.
det som stör mig är att på nåt fasligt knasigt vänster så har alla. speciellt en person i min familj satt mig på nåt piedestal och tror att jag är så himla bra. och det är ju kul. men det är jag inte. denna person är vackrare & har så mkt bättre framtidsustikter än mig men har på nåt sätt fastnat vid att vara lillasystern. det känner jag är tråkigt. både för hennes del o min del då vi båda alltid varit avundsjuka på varandra för egentligen ingen anledning.
nu jobbar vi tillsammans. och om jag ska vara ärlig så tror jag verkligen inte att nån av oss egentligen vill det? jag menar jag är ju kontoristen och hon är ji den där poshiga, victoria beckham typen som svalsar in överallt och ser just så där poshig ut.
en annan försöker känna sig bra o trygg i sitt utseende men känner sig mer som Britneys spears då hon har sina dåliga dar. det sperlar liksom inte nån roll om nån sätter på mig värsta stassen. jag kan inte bära upp den då jag egentligen är en jeans o linne tjeja som gärna bara är den. men bredvid min syster känner jag mig som hebba the hut.
jag vet inte varför jag skirver detta. kanske för att få ner detta på papper. kanske för att ni ska se att jag inte är så säkert som ni tror. och framför allt för att jag kan känna det som att alla bara tror att jag mår så bra hela tiden och att jag ska klara av allt. jag får allt jag vill.
när jag fakitkst känner att jag är en av dom som kämpar mest men syns minst. jag kan känna mig avundsjuk på mina syskon för det känns som att de inte förstår hur omtyckta de är för de är i nån bubbla. att de inte ser hur saker o ting bara serveras på silverfat framför dom. om de tänker till kanske de kan se det? jag vet inte.. men jag vill bara öppna ögonen för alla som läser detta.
se dig omkring. det kanske inte är du som har det så dumt trots allt . det kanske är den du avgudar mest som känner sig sämre än vad du gör? och gör du verkligen det bästa av det du får? tänk till och jag lovar. flera av er kommer komma på att ni borde göra saker på ett annat sätt
jag har alltid och då menar jag alltid fått höra att jag är snäll. och snäll är ju faktiskt lika med dum. hur man än vänder o vrider på det: de som är snälla ger så mycket och får sällan samma sak tillbaka. jag tror ni vet hur jag menar.
nån som är snäll hjälper gärna andra och ställer gärna upp, sätter andra för sig själv och sitt mående. borde även kunna kategoriseras som dumhet? men det gör det inte. snälldum kanske?
hursom. jag är inte bra på nånting. ni vet jag är en sån tjej som varken faller mer eller mindra ut ur mängden. jag bara finns. och jag trivs med det. jag har inte nån direkt fallenhet att vara bra på nåt speciellt men sånt där har aldrig spelat nån roll för mig. jag har trivts med att bara vara vanligt o gjort sånt där som jag tycker om att göra. sånt man tycker om behöver nödvändigtvis inte ara sånt man är bra på.
många andra har saker som de fakitkst ÄR bra på. OM jag har nåt sånt så utmärker det sig inte direkt. och det är okej.
jag har aldrig varit bra på att plugga. min hjärna har alltid velat drömma iväg med mig och att jag klarade skolan med hyfsade betyg har jag bara mig själv att tacka för. det är nog för att jag var en av dom eleverna som var snälla och skötte mig bra. jag har inte varit vidare bra i nåt ämne och har alltid haft svårt att lära mig. engelska var det jag klarade mig bäst i då jag lyssnade mkt på engelsk musik och var intresserad av pojkband som talade det språket.
här har ni oxå anledningen till varför jag inte pluggar vidare. till varför jag nöjer mig med att vara "bara" kontorist. och det är väl tur det att folk nöjer sig för annars kulle ju alla vara läkare och akdemiker vid det här laget ;)
ni skulle bara veta hur jag stragglade med både teorin och praktiken på körkortet. det tog mig ett helt jävla år. och inte ens nu när jag har det kan jag känna mig hundra på det och kör faktikst aldrig bil.
jag är en väldigt osäker person. på mig och på vem jag är. jag är som sagt inte vidare bra på nåt men nånting som jag faktikst har lärt mig att hantera väl är mitt jobb. och på nått sätt är det jobbet jag identiferar mig med. Linna Sotar kontoristen liksom. jag har vart det i fem år.. kommer säkert vara det ett tag till.. men sen då? men tar tar jag sen. jag kan som sagt nöka mig och är inte rädd att jag kommer hamna att nöja mig som städerska.
det som stör mig är att på nåt fasligt knasigt vänster så har alla. speciellt en person i min familj satt mig på nåt piedestal och tror att jag är så himla bra. och det är ju kul. men det är jag inte. denna person är vackrare & har så mkt bättre framtidsustikter än mig men har på nåt sätt fastnat vid att vara lillasystern. det känner jag är tråkigt. både för hennes del o min del då vi båda alltid varit avundsjuka på varandra för egentligen ingen anledning.
nu jobbar vi tillsammans. och om jag ska vara ärlig så tror jag verkligen inte att nån av oss egentligen vill det? jag menar jag är ju kontoristen och hon är ji den där poshiga, victoria beckham typen som svalsar in överallt och ser just så där poshig ut.
en annan försöker känna sig bra o trygg i sitt utseende men känner sig mer som Britneys spears då hon har sina dåliga dar. det sperlar liksom inte nån roll om nån sätter på mig värsta stassen. jag kan inte bära upp den då jag egentligen är en jeans o linne tjeja som gärna bara är den. men bredvid min syster känner jag mig som hebba the hut.
jag vet inte varför jag skirver detta. kanske för att få ner detta på papper. kanske för att ni ska se att jag inte är så säkert som ni tror. och framför allt för att jag kan känna det som att alla bara tror att jag mår så bra hela tiden och att jag ska klara av allt. jag får allt jag vill.
när jag fakitkst känner att jag är en av dom som kämpar mest men syns minst. jag kan känna mig avundsjuk på mina syskon för det känns som att de inte förstår hur omtyckta de är för de är i nån bubbla. att de inte ser hur saker o ting bara serveras på silverfat framför dom. om de tänker till kanske de kan se det? jag vet inte.. men jag vill bara öppna ögonen för alla som läser detta.
se dig omkring. det kanske inte är du som har det så dumt trots allt . det kanske är den du avgudar mest som känner sig sämre än vad du gör? och gör du verkligen det bästa av det du får? tänk till och jag lovar. flera av er kommer komma på att ni borde göra saker på ett annat sätt
:)
hörrni tjecka in braiga dennis blogg: http://dennism.se
passa på att tävla med massa braiga priser i hans kalender ;)
passa på att tävla med massa braiga priser i hans kalender ;)
i wait for life....
jag har då världens sötaste mami och papi iallafall - det är ett som är säkert.
sen får det vara kämpigt med resten liksom.
hade så fin dröm häromnatten om farfar ♥ kändes så himla verkligt. och jag tror nog minsann det var det. på sånt där magiskt sätt ni vet. jag saknar honom hela tiden.
igår när jag vart i norrpan så satt jag på tåget och snyftade, verkar vara när jag är själv som allt kommer över mig.. usch. men så är det.
i övrigt har jag kommit en bra bit på julklapparna. det känns fina fisken. ska bara hitta nåt mer till syrran samt även en födelsedags present. min lilla syster fyller ju 24 :) vilken liten plutta! ♥
hittade även ett par mucho fina högklackade vinterskor i lördags som jag köpte. jag vet att jag har för många par skor.. om man nu kan ha det.. men jag blev kär i dom. sådär i första ögonkastet.
ungefär som jag blev i min underbara pojkvän för snart två år sen.. ja inte redigt men iallafall... ;)
sen får det vara kämpigt med resten liksom.
hade så fin dröm häromnatten om farfar ♥ kändes så himla verkligt. och jag tror nog minsann det var det. på sånt där magiskt sätt ni vet. jag saknar honom hela tiden.
igår när jag vart i norrpan så satt jag på tåget och snyftade, verkar vara när jag är själv som allt kommer över mig.. usch. men så är det.
i övrigt har jag kommit en bra bit på julklapparna. det känns fina fisken. ska bara hitta nåt mer till syrran samt även en födelsedags present. min lilla syster fyller ju 24 :) vilken liten plutta! ♥
hittade även ett par mucho fina högklackade vinterskor i lördags som jag köpte. jag vet att jag har för många par skor.. om man nu kan ha det.. men jag blev kär i dom. sådär i första ögonkastet.
ungefär som jag blev i min underbara pojkvän för snart två år sen.. ja inte redigt men iallafall... ;)
