ett glas whiskey ;)
vad jobbigt det är med saknad. jag läser en vacker blogg och hon som skriver sätter så vackra ord på nåt så jobbigt som saknad. nu är inte min saknad som hennes. men å vad jag saknar dig Lilla farfar.
jag satt med pappa igår. för jag är så rädd för att fler ska dö. jag vet att alla ska det, men jag kan inte låta bli att önska att alla kan dö samtidigt så möts vi igen samtidigt. för hur ska man orka med det igen?
min pappa är dock bra på att tröstas då. och jag vet att han och mamma kommer vara med mig jämt. pappa vill ha ett glas whiskey varje år sne på sin dag. det fick mig att le.
jag vet att jag inte ska sakna nu, eller ens tänka på det nu. men det gör mig rädd. och det är lite jobbigt.
....
men nu är det fredag and i am gonna get meself some damn good looooking shoes ;)
jag satt med pappa igår. för jag är så rädd för att fler ska dö. jag vet att alla ska det, men jag kan inte låta bli att önska att alla kan dö samtidigt så möts vi igen samtidigt. för hur ska man orka med det igen?
min pappa är dock bra på att tröstas då. och jag vet att han och mamma kommer vara med mig jämt. pappa vill ha ett glas whiskey varje år sne på sin dag. det fick mig att le.
jag vet att jag inte ska sakna nu, eller ens tänka på det nu. men det gör mig rädd. och det är lite jobbigt.
....
men nu är det fredag and i am gonna get meself some damn good looooking shoes ;)
liten undran
förresten? jag antar att det är NÅN som råkar läsa min blogg. såg att jag hade hela unika fyra läsare idag xD hehe! så om nån läser hojta till ;)
sen får nån gärna hjälpa mig med detta: jag har bytt mobil & jag hittar inte numret man ska smsa till ? vart hittar jag det? minns inte alls hur jag gjorde sist ;)
sen får nån gärna hjälpa mig med detta: jag har bytt mobil & jag hittar inte numret man ska smsa till ? vart hittar jag det? minns inte alls hur jag gjorde sist ;)
världens vackraste...
jag har hittat världens vackraste blogg.
www.upptillhimlen.blogg.se
jag har aldrig gråtit så mycket när jag läst nåt nån annan skrivit, kännt igen tankarna efter farfar samtidigt är jag så arg för att cancern igen snott nån!! varför? en pappa ska finnas med sina barn länge. inte bara som en ängelfarfar! eller ängelpappa!
det är som min farmor som dog när min pappa var ung. varför får sånt ske?
jäkla skitcancer och jäkla skitdöden. jag vet att alla ska dö men kan han inte ta sånna som förtjänar det först?
jag saknar dig farfar ♥ varje dag. varje sekund.
www.upptillhimlen.blogg.se
jag har aldrig gråtit så mycket när jag läst nåt nån annan skrivit, kännt igen tankarna efter farfar samtidigt är jag så arg för att cancern igen snott nån!! varför? en pappa ska finnas med sina barn länge. inte bara som en ängelfarfar! eller ängelpappa!
det är som min farmor som dog när min pappa var ung. varför får sånt ske?
jäkla skitcancer och jäkla skitdöden. jag vet att alla ska dö men kan han inte ta sånna som förtjänar det först?
jag saknar dig farfar ♥ varje dag. varje sekund.
tankar om livet
nu måste jag få ventilera av mig lite.
jag har alltid och då menar jag alltid fått höra att jag är snäll. och snäll är ju faktiskt lika med dum. hur man än vänder o vrider på det: de som är snälla ger så mycket och får sällan samma sak tillbaka. jag tror ni vet hur jag menar.
nån som är snäll hjälper gärna andra och ställer gärna upp, sätter andra för sig själv och sitt mående. borde även kunna kategoriseras som dumhet? men det gör det inte. snälldum kanske?
hursom. jag är inte bra på nånting. ni vet jag är en sån tjej som varken faller mer eller mindra ut ur mängden. jag bara finns. och jag trivs med det. jag har inte nån direkt fallenhet att vara bra på nåt speciellt men sånt där har aldrig spelat nån roll för mig. jag har trivts med att bara vara vanligt o gjort sånt där som jag tycker om att göra. sånt man tycker om behöver nödvändigtvis inte ara sånt man är bra på.
många andra har saker som de fakitkst ÄR bra på. OM jag har nåt sånt så utmärker det sig inte direkt. och det är okej.
jag har aldrig varit bra på att plugga. min hjärna har alltid velat drömma iväg med mig och att jag klarade skolan med hyfsade betyg har jag bara mig själv att tacka för. det är nog för att jag var en av dom eleverna som var snälla och skötte mig bra. jag har inte varit vidare bra i nåt ämne och har alltid haft svårt att lära mig. engelska var det jag klarade mig bäst i då jag lyssnade mkt på engelsk musik och var intresserad av pojkband som talade det språket.
här har ni oxå anledningen till varför jag inte pluggar vidare. till varför jag nöjer mig med att vara "bara" kontorist. och det är väl tur det att folk nöjer sig för annars kulle ju alla vara läkare och akdemiker vid det här laget ;)
ni skulle bara veta hur jag stragglade med både teorin och praktiken på körkortet. det tog mig ett helt jävla år. och inte ens nu när jag har det kan jag känna mig hundra på det och kör faktikst aldrig bil.
jag är en väldigt osäker person. på mig och på vem jag är. jag är som sagt inte vidare bra på nåt men nånting som jag faktikst har lärt mig att hantera väl är mitt jobb. och på nått sätt är det jobbet jag identiferar mig med. Linna Sotar kontoristen liksom. jag har vart det i fem år.. kommer säkert vara det ett tag till.. men sen då? men tar tar jag sen. jag kan som sagt nöka mig och är inte rädd att jag kommer hamna att nöja mig som städerska.
det som stör mig är att på nåt fasligt knasigt vänster så har alla. speciellt en person i min familj satt mig på nåt piedestal och tror att jag är så himla bra. och det är ju kul. men det är jag inte. denna person är vackrare & har så mkt bättre framtidsustikter än mig men har på nåt sätt fastnat vid att vara lillasystern. det känner jag är tråkigt. både för hennes del o min del då vi båda alltid varit avundsjuka på varandra för egentligen ingen anledning.
nu jobbar vi tillsammans. och om jag ska vara ärlig så tror jag verkligen inte att nån av oss egentligen vill det? jag menar jag är ju kontoristen och hon är ji den där poshiga, victoria beckham typen som svalsar in överallt och ser just så där poshig ut.
en annan försöker känna sig bra o trygg i sitt utseende men känner sig mer som Britneys spears då hon har sina dåliga dar. det sperlar liksom inte nån roll om nån sätter på mig värsta stassen. jag kan inte bära upp den då jag egentligen är en jeans o linne tjeja som gärna bara är den. men bredvid min syster känner jag mig som hebba the hut.
jag vet inte varför jag skirver detta. kanske för att få ner detta på papper. kanske för att ni ska se att jag inte är så säkert som ni tror. och framför allt för att jag kan känna det som att alla bara tror att jag mår så bra hela tiden och att jag ska klara av allt. jag får allt jag vill.
när jag fakitkst känner att jag är en av dom som kämpar mest men syns minst. jag kan känna mig avundsjuk på mina syskon för det känns som att de inte förstår hur omtyckta de är för de är i nån bubbla. att de inte ser hur saker o ting bara serveras på silverfat framför dom. om de tänker till kanske de kan se det? jag vet inte.. men jag vill bara öppna ögonen för alla som läser detta.
se dig omkring. det kanske inte är du som har det så dumt trots allt . det kanske är den du avgudar mest som känner sig sämre än vad du gör? och gör du verkligen det bästa av det du får? tänk till och jag lovar. flera av er kommer komma på att ni borde göra saker på ett annat sätt
jag har alltid och då menar jag alltid fått höra att jag är snäll. och snäll är ju faktiskt lika med dum. hur man än vänder o vrider på det: de som är snälla ger så mycket och får sällan samma sak tillbaka. jag tror ni vet hur jag menar.
nån som är snäll hjälper gärna andra och ställer gärna upp, sätter andra för sig själv och sitt mående. borde även kunna kategoriseras som dumhet? men det gör det inte. snälldum kanske?
hursom. jag är inte bra på nånting. ni vet jag är en sån tjej som varken faller mer eller mindra ut ur mängden. jag bara finns. och jag trivs med det. jag har inte nån direkt fallenhet att vara bra på nåt speciellt men sånt där har aldrig spelat nån roll för mig. jag har trivts med att bara vara vanligt o gjort sånt där som jag tycker om att göra. sånt man tycker om behöver nödvändigtvis inte ara sånt man är bra på.
många andra har saker som de fakitkst ÄR bra på. OM jag har nåt sånt så utmärker det sig inte direkt. och det är okej.
jag har aldrig varit bra på att plugga. min hjärna har alltid velat drömma iväg med mig och att jag klarade skolan med hyfsade betyg har jag bara mig själv att tacka för. det är nog för att jag var en av dom eleverna som var snälla och skötte mig bra. jag har inte varit vidare bra i nåt ämne och har alltid haft svårt att lära mig. engelska var det jag klarade mig bäst i då jag lyssnade mkt på engelsk musik och var intresserad av pojkband som talade det språket.
här har ni oxå anledningen till varför jag inte pluggar vidare. till varför jag nöjer mig med att vara "bara" kontorist. och det är väl tur det att folk nöjer sig för annars kulle ju alla vara läkare och akdemiker vid det här laget ;)
ni skulle bara veta hur jag stragglade med både teorin och praktiken på körkortet. det tog mig ett helt jävla år. och inte ens nu när jag har det kan jag känna mig hundra på det och kör faktikst aldrig bil.
jag är en väldigt osäker person. på mig och på vem jag är. jag är som sagt inte vidare bra på nåt men nånting som jag faktikst har lärt mig att hantera väl är mitt jobb. och på nått sätt är det jobbet jag identiferar mig med. Linna Sotar kontoristen liksom. jag har vart det i fem år.. kommer säkert vara det ett tag till.. men sen då? men tar tar jag sen. jag kan som sagt nöka mig och är inte rädd att jag kommer hamna att nöja mig som städerska.
det som stör mig är att på nåt fasligt knasigt vänster så har alla. speciellt en person i min familj satt mig på nåt piedestal och tror att jag är så himla bra. och det är ju kul. men det är jag inte. denna person är vackrare & har så mkt bättre framtidsustikter än mig men har på nåt sätt fastnat vid att vara lillasystern. det känner jag är tråkigt. både för hennes del o min del då vi båda alltid varit avundsjuka på varandra för egentligen ingen anledning.
nu jobbar vi tillsammans. och om jag ska vara ärlig så tror jag verkligen inte att nån av oss egentligen vill det? jag menar jag är ju kontoristen och hon är ji den där poshiga, victoria beckham typen som svalsar in överallt och ser just så där poshig ut.
en annan försöker känna sig bra o trygg i sitt utseende men känner sig mer som Britneys spears då hon har sina dåliga dar. det sperlar liksom inte nån roll om nån sätter på mig värsta stassen. jag kan inte bära upp den då jag egentligen är en jeans o linne tjeja som gärna bara är den. men bredvid min syster känner jag mig som hebba the hut.
jag vet inte varför jag skirver detta. kanske för att få ner detta på papper. kanske för att ni ska se att jag inte är så säkert som ni tror. och framför allt för att jag kan känna det som att alla bara tror att jag mår så bra hela tiden och att jag ska klara av allt. jag får allt jag vill.
när jag fakitkst känner att jag är en av dom som kämpar mest men syns minst. jag kan känna mig avundsjuk på mina syskon för det känns som att de inte förstår hur omtyckta de är för de är i nån bubbla. att de inte ser hur saker o ting bara serveras på silverfat framför dom. om de tänker till kanske de kan se det? jag vet inte.. men jag vill bara öppna ögonen för alla som läser detta.
se dig omkring. det kanske inte är du som har det så dumt trots allt . det kanske är den du avgudar mest som känner sig sämre än vad du gör? och gör du verkligen det bästa av det du får? tänk till och jag lovar. flera av er kommer komma på att ni borde göra saker på ett annat sätt
pysseltankar
fan hur segt kan det vara att jobba. idag har jag inte nån ork alls.
det är egentligen inte nåt trist. det är massa papper. telefon är lugn men jag är bara så seeeg. men det tar sig. skönt att kunna ta det i sin takt dock.
Fikan med anna var bara för mysig. insåg hur mkt jag har saknat henne. och vi sa båda två att det är tur att vi hittat tillbaka till varandra igen. ( vi fann varandra för att våra ex pojkvänner var vänner)
nu ska hon ha 30 års fest snart. jättemysigt. sen är planerna en pysselkväll med pärlor fram över. det var ett tag sen jag drog fram pärlorna så det ska bli kul.
sen inspirerar hon mig att ta tag i mitt målande igen! så det ska jag med göra. ååå vad jag saknar att ha ett stooort skrivbord fyllt med massa pyssel!! vill ha! ska ha! just nu sitter jag med allt pyssel i lådor överallt i Kristofers hem samt över hans barbord. och hur mysigt det än är saknar jag ett bord där man kan hålla till. men det kommer.
tankarna på min bok har flytit upp igen. jag har inte vart så allert på den faktiskt. jag har haft lite stopp. lite som att det-borde-hända-nåt-spännande-här-men vad... kärlek är inte så lätt att skriva om som man tror! det är mkt man ska ha med och mkt som man inte får missa. jag vill leta upp mina gamla böcker som jag skrev som 11 åring med och utveckla dom till en barnserie. bara det att jag tror att det som jag upplevde somm 11 åring inte uppskattas av elvaåringar idag.
de verkar för vuxna? jag menar jag lekte med My little Ponys då! ( vem lurar jag. det skulle jag kunna göra idag. fan vad min samling mååste upp! gos! )
äh nu far jag bara iväg med mina tankar. hastalavista. beby!
det är egentligen inte nåt trist. det är massa papper. telefon är lugn men jag är bara så seeeg. men det tar sig. skönt att kunna ta det i sin takt dock.
Fikan med anna var bara för mysig. insåg hur mkt jag har saknat henne. och vi sa båda två att det är tur att vi hittat tillbaka till varandra igen. ( vi fann varandra för att våra ex pojkvänner var vänner)
nu ska hon ha 30 års fest snart. jättemysigt. sen är planerna en pysselkväll med pärlor fram över. det var ett tag sen jag drog fram pärlorna så det ska bli kul.
sen inspirerar hon mig att ta tag i mitt målande igen! så det ska jag med göra. ååå vad jag saknar att ha ett stooort skrivbord fyllt med massa pyssel!! vill ha! ska ha! just nu sitter jag med allt pyssel i lådor överallt i Kristofers hem samt över hans barbord. och hur mysigt det än är saknar jag ett bord där man kan hålla till. men det kommer.
tankarna på min bok har flytit upp igen. jag har inte vart så allert på den faktiskt. jag har haft lite stopp. lite som att det-borde-hända-nåt-spännande-här-men vad... kärlek är inte så lätt att skriva om som man tror! det är mkt man ska ha med och mkt som man inte får missa. jag vill leta upp mina gamla böcker som jag skrev som 11 åring med och utveckla dom till en barnserie. bara det att jag tror att det som jag upplevde somm 11 åring inte uppskattas av elvaåringar idag.
de verkar för vuxna? jag menar jag lekte med My little Ponys då! ( vem lurar jag. det skulle jag kunna göra idag. fan vad min samling mååste upp! gos! )
äh nu far jag bara iväg med mina tankar. hastalavista. beby!
what is this?
var är den roliga jag? vart är den jag som brukarvilja träffa folk? vem är tjejen som gömmer sig hemma? jag har haft semester i en evighet som det känns nu å vart enbart med min pojke. inte för att det är fel men vad sjutton är alla? o vad gör alla? och vad gör jag? och varför har inte jag en enda ork till nåt mer än uggla o mysa?
i say its the age. i am just saying.
i say its the age. i am just saying.
är jag den enda PMS häxan i världen????
jag har skrivit om detta förut men nu gör jag det igen. innan jag fan tar livet av nåt! ( helst PMS monstret i mig) jag blir inte bara elak, dum, arg irriterad på allt o alla. jag hatar mig själv å känner mig missanpassad, ensammen, ful, äcklig, störd och allt annat man kan störa sig på.
när PMS är slut mår jag såå mycket bättre och fattar inte varför jag velat tatt livet av mej, eller ens varför jag hatar den jag är sååå mycket. just då kan jag nästan tycka om mig själv 90 % men när det där monstret bor i mig förstör han bara.
dessutom blir jag anti att göra precis allting som folk frågar mig om att göra sen sitter jag o gråter för att ingen vill vara med mig. hur dumt är inte det?
det finns nåt naturläkemedel. i should try it.
när PMS är slut mår jag såå mycket bättre och fattar inte varför jag velat tatt livet av mej, eller ens varför jag hatar den jag är sååå mycket. just då kan jag nästan tycka om mig själv 90 % men när det där monstret bor i mig förstör han bara.
dessutom blir jag anti att göra precis allting som folk frågar mig om att göra sen sitter jag o gråter för att ingen vill vara med mig. hur dumt är inte det?
det finns nåt naturläkemedel. i should try it.
nån annan med PMS som kan hjälpa mig? eller åtminstonde visa mig att jag inte är den enda häxan i världen...
ibland...
ibland gör det bara så ont i hjärtat, man känner sig helt maktlös.
man vill så mycket men det blir bara fel. det enda jag vet är att jag inte vill förlora dig. ♥
Michael jackson lever?
alltså. jag vet inte om jag börjar bli knäpp eller nåt ( och med det menar jag inte att alla som tycker så här är knäppa snarare mer att jag själv aldrig direkt tänkt på det..) men enda sen jag kom hem har jag you.tubat Michael Jackson en del. och vet ni.
jag börjar tro att han lever fortfarande.
kanske bli jag hjärntvättad av alla teorier, men shit på det jag läst/sett/ hört så verkar det som att han faktiskt lever men gått under jorden. jag vet det låter absurt men så är det. jag tror på det. det gör jag. sen får väl framtiden visa vad som gäller....
men om ni får tillfälle, sök på mj alive så får ni kanske med lika mycket myror i huvudet som mej ;)
hemma igen
iih vilken rolig resa jag haft. mesen i mig var såklart asrädd att jag skulle känna mig utanför. jag tror det har med mitt totalt värdelösa självförtroende att göra.
men alla jag reste med är världens underbaraste och jag har haft det så mysigt! Hoppas jag får fortsätta ha det så här.
resan var mysig sol bad bränna o mat. jag ska aldrig mer äta kyckling :P
resan hem var jättemysig tills dess att söta Becka blev jätte dålig. shit vad rädd jag blev. räddast blev jag nog när flygvärdinnorna ropade ut att de undrade om det fanns nån läkare eller sjuksköterska ombord? jag menar. vi var rätt många meter upp i luften - borde inte de ha nån slags utbildning?
som tur var fanns det det å allt blev bra till slut. men ujuj.
i övrigt har jag kommit fram till ett o annat denna resa. nåt jag aldrig tänkt på men som Kristofer typ påpekat hundra ggr ( och inte bara han för den delen) jag ställer upp så himla massa o sätter andra framför mig men sen när det krisar så inser jag att jag inte får lika mkt tillbaka.
så nu ska jag sätta mig SJÄLV först. det känns läskigt. jag tror inte att jag vet hur man gör. men jag ska försöka. jag tänkte börja med att lära mig att sluta se ner på mig själv så himla mycket- tänkte ta tag i det här med att tycka om den jag är. för det har jag nog inte gjort fullt ut. men jag borde. jag är 28 snart. tant liksom ;) klart jag måste tycka om mig. jag är ju rätt snäll å bra så varför inte ;)
nu ska jag ställa tillbaka klockan, se om det finns nån frukost o bara mysa ner mej tillsammans med femtielva påsar tvätt.
och Kristofer, finaste underbaraste pojkvän, du är det bästa som hänt mig! ♥
grrrr
alltså jag är helt med på att det är jättekul med husdjur och så.
jag förstår att det är mysigt att gå på promenader med sin söta lilla hund då och då.
men OM man nu skaffar sig en hund, se då sjutton till att plocka upp bajset för sjutton!!
på väg till jobbet mötte jag inte en, inte två utan tre! stooora högar med hundbajs. [ och då tar det bara tio minuter hit typ ]
har man inte tid att plocka upp tycker inte jag hellre att man har tid att ha hund. har man bråttom när man går med hunden på morgonen får man fakitkst gå upp tidigare om man nu inte anser sig att ha tid att plocka upp stora högar med bajs.
det är så himla äckligt!
ville bara säga det. så ni vet. [ synd att detta inte når de de är menat för bara ]
jag förstår att det är mysigt att gå på promenader med sin söta lilla hund då och då.
men OM man nu skaffar sig en hund, se då sjutton till att plocka upp bajset för sjutton!!
på väg till jobbet mötte jag inte en, inte två utan tre! stooora högar med hundbajs. [ och då tar det bara tio minuter hit typ ]
har man inte tid att plocka upp tycker inte jag hellre att man har tid att ha hund. har man bråttom när man går med hunden på morgonen får man fakitkst gå upp tidigare om man nu inte anser sig att ha tid att plocka upp stora högar med bajs.
det är så himla äckligt!
ville bara säga det. så ni vet. [ synd att detta inte når de de är menat för bara ]
spindlen i nätet
väntar på en sån här nisse som jag ska ha möte med. från Profina inkasso.
jag kan inte fatta att JAG har hand om sånna här saker, att det är JAG som har hand om ett helt kontor.
jobbat i ett halvår å det slår mig nu att det är jag som är spindeln i nätet!
det skrämmer mig rätt mycket faktiskt.
jag kan inte fatta att JAG har hand om sånna här saker, att det är JAG som har hand om ett helt kontor.
jobbat i ett halvår å det slår mig nu att det är jag som är spindeln i nätet!
det skrämmer mig rätt mycket faktiskt.
